lizlukas

Det är inte lätt att hålla löfte att skriva varje dag när inte nätet funkar. Vet inte varför internet la av igår får kolla dettta i kväll när jag kommer hem.
Tack till alla er som höll tummarna igår inför Lucas veterinärbesök, det hjälpte. Med lite hjälp klev han faktiskt upp på lyftbordet utan alltför stora protester, även om han vid första försöket  bara använde det som en brygga för att ta sig över till andra sidan (var själv inställd på att bli ordentligt svettig inför försöket att baxa upp honom).
Väl på plats gjordes undersökningen av "hakan" (inte smeknamn på veterinären) inget bakteriellt men väl fyra avlånga knölar som hon inte hade en susning om vad det var. Det fick bli behandling med shampo och kortisondroppar i 14 dagar, hjälper inte det blir det en grundligare undersökning med biopsi.
Sen gjordes en allmän undersökning av  päls, öron, ögon osv.  där blev det lite knepigare. När man kommer till de bakre regionerna åker ändan i backen, försöker man lyfta upp den åker även den främre delen ner och han förvandlas till en sugpropp...å gissa om han gnäller när man lyfter honom (låter som misshandel).
Vi lyckades, men.....jag blev svettig...och hårig (trots att jag hade borsat ur honom) så jag kom inte undan iallafall:)
Nu hoppas jag att denna behandling ska hjälpa så vi slipper en "nästa gång".
Visste ni att nu har även våra älskade husdjur fått "patientkort"....inte jag heller men jag skrattade gott med det i handen när vi lämnade Blå Stjärna/ Kramis

Idag har det inte varit mycket tid över för datorn. Segade mig upp ur sängen i morse, det var dimma i hela huset så det var på känn jag satte på mitt kaffe. Snubblade över sonens arbetskor och drog slutsatsen att han försovit sig, kravlade mig upp på andra våningen och ruskade liv i honom. "-morsan...för sjutton gubbar jag skrev ju en lapp att jag hade sovmorgon" ...Ops, jo men det hade kanske varit en fördel om han inte hade skrivit det på ett smörgåspapper med blyerts dessutom och sen lagt det på byrån i hallen. Dimman i huset beror nämligen på mina "dygnetruntlinser" och det krävs ett antal blink innan allt klarnan. .sen var det ingen fördel att skriva på tunt papper och lägga i en mörk hall.
Kontentat av detta använd fet tuschpenna på vittpapper och tejpa på kaffekokaren.
 
Med betydligt klarare blick intog Lucas och jag skogen för en promenad på 45 minuter, helt händelselös tack o lov. Idag fanns det inte utrymme för några fadäser för jag skulle jobba.

Däremot fick han en timme med mig och Fru L, ner till Brunnsbo och tillbaka. Mina ben protesterade hela promenaden, förmodligen beroende på tidigare dagar och dagens gympass. Igår var det Fru L´s ben som protesterade, kan det bero på att vi båda ser framemot en sommar i bikini:)

Snön har äntligen kommit till Lucas stora glädje och min fasa. Musklerna i armarna protesterar bara vid åsynen av fallande snö. Igår var vi ute och skottade halvelva på kvällen för att att eventuellt slippa tung blötsnö på morgonen...och hur rätt hade vi inte :)
Men jag kom ändå inte undan...väl framme på min arbetsplats var det bara att plocka fram skyffeln och röja rent framför entrén(svettigt), fylla på hinken med grus(blött) och sen sprida ut det (tungt). Trösten är väl att dagens "GYMpass" är gjort.

 

Det här är för mig nytt, spännande och förhoppningsvis roligt. Har inga ambitioner att skapa debatt eller diskutera politiska frågor vill bara med detta berätta om min vardag med världens underbaraste jycke, vår Husky "Lucas". Under de 7 år han tillbringat med oss har det hänt en hel del, så lite synd är det att man inte började med detta för längesedan. Som sagt det har varit många glada skratt genom åren. Men förhoppningsvis har vi många år kvar och mycke lär väl hända./Liz